What kind of a host invites you to his house for the weekend and dies on you?

I veckan har det inhandlats filmer flitigt, thank god for Tradera!
Det blev två gamla favoriter från barnåren, Weekend at Bernies och April Fool's day.
En gammal kultförklarad klassiker från Wes Craven - Last house on the left.
Och den sista var en film som jag länge velat se, Ewan McGregor är ju med trots allt, I love you Phillip Morris.

Recensioner på alla kommer vid ett senare tillfälle.

I like the smell of paper - all kinds. It reminds me of the scent of skin

Jag är svag för speciellt en skådespelare, nämligen Ewan McGregor. Jag försöker se alla filmer jag hittar med honom och med det sagt så har turen kommit till "The Pillow book" av Peter Greenaway.

Genre: Drama
Längd: 126 minuter
År: 1996
Övrigt: Produktionsländer är Frankrike, Storbritannien, Nederländerna och Luxemburg.

Handling:
I Japan (Kyoto) på sjuttiotalet skriver en kalligraf med lätta penseldrag en hälsning på sin dotters ansikte. När hon blivit kvinna (Vivian Wu), minns hon händelsen och söker efter en idealisk kalligraf/älskare som är villig att använda hela hennes kropp som papper. I Hong Kong möter hon en engelsk översättare (Ewan McGregor) som övertygar henne om att hon skall vara pennan och inte papperet. Hon skall skriva en dagbok och han skall överlämna hennes texter på sin hud till förläggaren.

Betyg: 1 av 5 popcorn

Enligt Drama Queen:
Oj, det gör riktigt ont i mig att sätta en 1:a på en film som Ewan McGregor är helnaken i, men jag kan verkligen inte sträcka mig till ett högre betyg. Ewan är alldeles för bra för detta, visserligen kom denna strax innan han slog igenom i den fantastiska "Trainspotting", men ändå, detta borde han aldrig ha ställt upp på. "The pillow book" är en så vansinnigt usel film att jag nästan ville slita ut mina ögon. Detta är två timmar av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaka.
Oerhört pretentiös och intetsägande film med en fruktansvärt värdelös skådespelerska i huvudrollen som hackar sig filmen igenom, hennes dåliga engelska ska jag inte ens gå in på.
Regissören Peter Greenaway har kanske gjort en av de mest pretentiösa filmerna någonsin. Vill du se något annorlunda, fast inte på ett bra sätt, så är detta filmen för dig.
///Drama Queen

Seagulls sing your hearts away

Välj ut 5 av TV-serierna i din samling utan någon speciell ordning.

1.) Frasier
2.) Extras
3.) Flight of the conchords
4.) Vänner
5.) Family Guy

Vem är din favorit karaktär i nummer 2?
Det får bli Andy Millman men alla är extremt roliga.

Vem gillar du minst i nummer 1?
Bulldog.

Ditt favorit avsnitt från nr 4?
Åh, svårt. Edera ”The one with Unagi” eller ”The one with the videotape”.

Vilken är din favoritsäsong av nummer 5?
Alla efter säsong 6.

Favorit par i nummer 3?
Mel och Doug är enda paret så det får bli dem.

Ett par du inte klarar av i nummer 2?
Finns inget par i den bemärkelsen.

Hur länge har du kollat på nummer 1?
Sedan 1997-1998 nån gång, men kollade mycket på ”Skål” när jag var liten och där är ju karaktären med.

Hur blev du intresserad av nummer 3?
Började gå på TV och på den vägen är det.

Favorit skådespelare i nummer 4?
David Schwimmer, Ross är bäst helt enkelt.

Vilken serie gillar du mest 1, 2 eller 5?
Kan inte välja, står mellan Frasier och Extras.

Vilken serie har du sett mest avsnitt från mellan 1 och 3?
Frasier eftersom det är 11 säsonger allt som allt medan Flight of the conchords fanns bara i 2.

Om du kunde bli en av karaktärerna i nummer 4 vem skulle det vara?
Mina vänner säger att jag är en blandning mellan Phoebe och Chandler, så jag får väl säga Phoebe eftersom hon är tjej.

Skulle 3 & 4 fungera att slås ihop?
Jadå, båda utspelas i New York :)

Sätt ihop två karaktärer i nummer 1 som skulle kunna bli ett helt okej par?
Roz och Frasier, de hade fungerat kanon ihop!

Har nr 5 inspirerat dig?
Nja, på vilket vis?

Vilken serie mellan 3 & 5 har det bästa Castet?
Båda!

Vilken serie mellan 2 & 4 har bästa intro musiken?

Extras utan tvekan. De har ju en Cat Stevens låt för bövelen!

There is something evil there

Igår så gick det en skräckis på kanal5, och svag för skräckfilmer som jag faktiskt är, måste den ses! Sagt och Gjort. The Grudge stod på schemat denna gång och det är en film som diverse personer har tipsat mig om men jag aldrig har hunnit se förrän den faktiskt dök upp på TV. Tack Kanal5!

Genre: Skräck
Längd: 92 minuter
År: 2004
Övrigt: Baseras på den Japanska filmen "Ju-On".

Handling
Amerikansk-japansk skräck från 2004. Karen (Sarah Michelle Gellar) är en amerikansk utbytesstudent som bor i Tokyo med sin amerikanske pojkvän Doug (Jason Behr). Karen får i uppdrag att vårda en gammal sjuk kvinna i hennes hem. Men när Karen kommer hem till kvinnan, som bor i ett gammalt hus i utkanten av staden, hittar hon henne försjunken i en oförklarlig trans. Och Karen kan höra något rumstera i husets övervåning. En fruktansvärd förbannelse som legat dold i husets väggar har väckts till liv.

Betyg: 3 av 5 popcorn

Enligt Drama Queen: Jag blev faktiskt riktigt överraskad. Förväntade mig ingenting i princip och på det viset blir man inte besviken (<-dagens tips :). Jag har tidigare sett hypade Japanska skräckfilmer men inte alls blivit det minsta lilla rädd så det var lite kul att denna lyckades. Över det stora hela en bra skräckfilm, man blir rädd och det ofta. Regissören Takashi Shimizu låter en inte andas ut i långa stunder innan det är dags för nästa skräckmoment och man blir tagen på sängen från start. Det negativa med filmen är själva upplösningen, utan att spoila något - förklaringen är inget vidare enligt mig. Jag är och har alltid varit en person som älskar (och är extremt duktig på) att förutse vad som komma skall och i denna film är det inte särskilt svårt att göra det. Svaret är väldigt mycket in your face från filmens början. Dock, om man är någorlunda normal och inte gör som jag så kanske man blir lite chockad och imponerad. Slutligen så tycker jag att denna film är en liten överraskning i den överfulla skräckjungeln.
///Drama Queen

They all want to be better Nazis than Hitler

Jag börjar starkt med en av mina absoluta favoritfilmer, Pianisten, som även är regisserad av min favoritregissör - nämligen Roman Polanski.

Genre: Drama
Längd: 150 minuter
År: 2002
Övrigt: Baserad på den självbiografiska boken av Szpilman. Nominerad till 7 Oscar, vann 3; bästa manliga huvudroll - Adrien Brody, bästa regi och bästa manus efter förlaga.

Handling (från Wikipedia):
Pianisten handlar om den otroligt bevågvade polske pianisten och kompositören Władysław Szpilman (Adrien Brody), som lever i Warszawa under tiden för nazisternas utbredning över Europa under andra världskriget. Han är jude och tvingas att på nära håll uppleva de restriktioner som sätts upp för honom, hans släkt och hans folk. När hans och familj ska skickas till ett arbetsläger drar en SS-soldat ut honom från ledet till tåget och han får chansen att fly.

Betyg: 5/5 popcorn

Enligt Drama Queen: Detta var den första (och hittills enda) filmen som jag har gått på bio för att se helt ensam. En väldigt magstark, viktig och gripande berättelse om judeförföljelsena under andra världskriget. Brody är helt fantastisk i huvudrollen, han lyckas hålla en på helspänn filmen igenom och fick sin Oscar helt välförtjänt. Även den mycket duktige Thomas Kretschmann dyker upp i filmen, kanske inte helt oväntat eftersom han verkar nästan ha en förkärlek för att spela nazist. Över det stora hela en mycket stark och välgjord film med vacker musik. Jag kan faktiskt inte hitta något dåligt att säga om den...eller ja, om man är sugen på en feelgood-film så är denna inte det första valet.
///Drama Queen